FAKTA OM HEDEMORAHÖNS
Hedemorahöns är de nordligaste tillvaratagna av de svenska lanthönsen. Deras histora som brudgåvor i Hedemora går långt tillbaka i historien. Nuvarade hedemorahöns kommer från byn Trollbo.
Kännetecken
Det finns blå, svarta, (ofta med inslag av annan färg i hals- och sadelfjädrar) vita eller nästan vita samt mindre frekvent vild- och vetefärgade hedemorahöns. Färgen på hönsen är av underordnad betydelse vid aveln. Hönsen har en karaktäristisk mycket tät och dunrik fjäderdräkt. Bidunet som sitter på insidan av kroppsfjädrarna är väl utvecklade. Det tyder på lång anpassning till ett kallt klimat.
Hönan har en kraftig utvecklad sadel med kupade fjädrar likt en kudde vid ryggslutet. På låren är befjädringen så riklig att det ser ut som vida byxor som delvis skyler underbenen. Fjädrarna på en del är av ullig struktur. Benen kan vara släta eller lätt befjädrade. Flertåighet kan förekomma men 4 tår är vanligast. Färgen på ben och näbb är varierande. Inslag av svart färg i kam, slör och ansikte är vanligt. Kammen är vanligen ganska liten på hönen och tuppen har en kraftig men inte så hög kam. Detta är ytterligare ett tecken på anpassning till kallt klimat. Hedemorahönan räknas som medelstor lantrashöna men upplevs ofta större pg a den täta och dunrika fjäderdräkten. Vikt höna 1,5-2kg, tupp 2-2,5 kg. Den undre vikten ska inte underskridas.
Rasram för hedemorahöns
Då man talar om rasram i sammanhanget svenska lanthöns är det inte den exteriöra bedömning som menas utan en dokumentaion över den variation som hittils uppträtt inom lantrasen, utan tecken på sentida inkorsning. Alla höns som faller inom rasramen betraktas exteriört sett som likvärdiga.
Inre egenskaper och urval
Precis som övriga lanthöns i allmänhet är hedemorahöns anpassade sin uppkomstmiljö och motståndskraftiga mot vanliga hönssjukdomar. Den dunrika fjäderdräkten tyder på lång anpassning till ett kallt klimat. Under senare år har de visat större mottaglighet mot sjukdomar än tidigare men ett medvetet avelsarbete har återigen förbättrat det allmänna hälsoläget hos hedemorahönsen. Det är av yttersta vikt att dessa egenskaper underhålls även i framtiden.
Värpningen hos en hedemorahöna är som för de flesta andra lanthönsen ca 150 ägg/år för en höna som inte ruvat. Äggen väger ca 50-55g och är benvita till svagt brunaktig/beige. Prickar och små fläckar i mörkare nyans kan förekomma. Av hedemorahöns är det ca 30-40% av hönorna som lägger sig att ruva om möjlighet ges.
En varning kan vara att konsekvent avla på tuppar och hönor med ullig fjäderstruktur, flertåighet eller kraftig benbefjädring. Dessa egenskaper förstärks då och kan då förändra rasens karaktär och funktion. För övrigt gäller generella avelsråd för lantrashöns. Stor variation inom rasramen, viktigt att hålla vikten, rimlig god produktion, goda föräldraregenskaper, fungerande flockbeteende. Färgens betydelse få inte överskugga vikten av andra egenskaper.
Källa: Svenska lanthönsklubben, www.kackel.se, "Genbanker och rasramar" av Ronny Olsson
Kackelmaffian, dvs tuppen "Golaren Galman" och hans tolv vackra damer är hedemorahöns i genbank boende i Jönköping. Till kackelmaffian hör även Mr Blondie & Herr Gaylord, två ungtuppar som gör sitt bästa för att få hänga med i flocken. I bloggen kommer deras hönsiga vardag att följas i text och bild. Vi kommer även att lägga ut höns till försäljning när det är aktuellt.
